I detta fängslande konstverk utfoldar sig ett lugnt arkitektoniskt rum under en vidsträckt azure himmel. Den klara vita marmor som utgör moskén glänser i solljuset och speglar en mängd intrikata detaljer, från de delikata kupolerna ovanpå byggnaden till de prydliga valven och pelarna som ramar in innergården. De svala skuggorna som kastas av de arkitektoniska elementen ger en slående kontrast mot de solbelysta ytorna, vilket förstärker djupet och dimensionen i scenen; det är som om man skulle kunna kliva in i denna oas av lugn. Långt bortom storheten utforskar en ensam figur i fjärran tyst detta magnifika utrymme, vilket lägger till en känsla av skala till den övergripande kompositionen samtidigt som den inbjuder till eftertanke över den heliga miljön.

Färganvändningen är särskilt slående; konstnären använder skickligt en klar palett dominerad av vita och nyanser av varma jordtoner, och skapar en harmonisk balans som väcker en känsla av fred och vördnad. Varje element är noggrant utfört, och visar inte bara den estetiska skönheten hos moskén utan också dess roll som andlig fristad. Detta verk, målat vid en tidpunkt då det västerländska intresset för österländsk kultur växte, har historisk betydelse - det fångar ett ögonblick i den pågående dialogen mellan kulturer. Uppmärksamheten på arkitektoniska detaljer och ljus i detta verk placerar det som ett lysande exempel på 1800-talets religiösa konst, som ekar av konstnärens djupa uppskattning för skönhet och spiritualitet.