I detta förtrollande verk avbildas två kvinnor som lugnt sitter i en båt, omgivna av de glittrande reflekterande ytorna av vattnet under dem. Monets penseldrag fångar ett ögonblick som stannat i tiden, där de mjuka vågorna dansar milt runt fartyget, och ekar den stillhet som råder en lugn eftermiddag. Kvinnorna, klädda i eleganta vita klänningar med inslag av grönt, avbildar grace och lugn, deras bredbrättade hattar skyddar dem från solens omfamning. Scenen ger en känsla av intimitet och delad upplevelse, som om de samtalar eller bara njuter av naturens skönhet.

Monets mästerlighet i färganvändning lyser igenom, och paletten domineras av lugna blå och mjuka pastellfärger, vilket skapar en lugn men livfull atmosfär. Ljusets och reflektionernas samspel ger liv åt duken, vilket lyser upp figurerna och deras omgivning med en drömlik kvalitet. Detta stycke visar inte bara Monets tekniska kunnande, utan också hans förmåga att väcka känslor, och inbjuder besökarna att känna den mjuka rörelsen av vattnet och vinden som viskar. Det fungerar som en påminnelse om den kortvariga skönheten i naturen och den mänskliga kopplingen, fångad genom linsen av impressionismen, där Monet var en pionjär.