Verket fångar ett utsökt ögonblick i naturen, där frodiga fält sträcker sig mot en horisont kysst av en mjuk ceruleansk himmel. De gröna och gula tonerna av vete svajar som vågor i en lätt bris och inbjuder betraktaren att förlora sig i landsbygdens lugn. Monets penselarbete är mästerligt; han använder korta, livliga penseldrag vilket gör att betraktaren nästan kan höra gräsets svajande och känna solens värme som glimmar på ytan.

Den strategiska placeringen av de höga cypresserna skapar en känsla av djup och perspektiv som vägleder ögat mot de lugna fälten bortom. Den emotionella resonansen av verket är påtaglig, och väcker en lugn nostalgi för enklare tider, som om det fångade en flyktig skönhet för alltid inristad i minnet. Monets förmåga att förmedla rörelse, ljus och atmosfär speglar en stund av harmoni mellan marken och himlen, ett bevis på den impressionistiska rörelsens betoning på att fånga essensen av ett flyktigt ögonblick.