Detta utsökta konstverk är en sensationell utforskning av ljus och atmosfär, en kännetecken av artistens mästerlighet. Duken fångar ett stilla ögonblick vid Waterloo-bron, där en lätt dimma omger landskapet, vilket omvandlar det till en drömlik vision som verkar sväva över ett skimrande hav. Solen, avbildad som en mjuk röd orb, avger ett varmt ljus som dansar lätt på vattenytan, vilket skapar en livlig kontrast mot bakgrundens kalla blå och gröna nyanser. Penseldraget är uttrycksfullt, och färgerna blandas på ett sätt som återspeglar en känsla av lugn; de mjuka dragningarna tycks viska hemligheterna av det flyktiga ögonblicket.

Kompositionen är vackert balanserad men etereal, med horisontlinjen som ser ut att vara något dold av de atmosfäriska effekterna av dimma och ljus. Monet's teknik av färgskiktande ger verkets djup, och bjuder in tittarna att fördjupa sig i scenen. Den dämpade paletten förstärker den känslomässiga resonansen, och väcker en känsla av nostalgi och lugn; det är som att bevittna ett ögonblick fryst i tiden. Denna målning skildrar inte bara ett landskap; den fångar en upplevelse, ett ögonblick där natur och ljus förenas vackert i morgondimman.