I denna livliga målning dras betraktaren omedelbart till den frodiga landskapet av olivträd, vars vridna och snirklande stammar sträcker sig mot himlen, fyllda med liv och känslor. I bakgrunden reser sig de branta Alpillesbergen, energiska och dynamiska, skildrade i rika nyanser av blått och lila mot en tumultartad himmel fylld med eteriska moln. Van Goghs kraftfulla penseldrag förmedlar inte bara den fysiska strukturen av olivträden - varje blad dansar i den mjuka, föreställda vinden - utan väcker också en djup känsla av samband med naturen; som om varje element andas och pulserar av energi.

Färgschemat är slående: de dominerande gröna tonerna omger duken, vilket framkallar livfullhet, medan kontrasterande blått och mjukare jordtoner introducerar en känsla av stabilitet. Denna harmoniska interaktion är både lugnande och uppfriskande och uppmuntrar en djup eftertänksamhet hos betraktaren. Man kan nästan känna värmen från den medelhavssolen, essensen av en sommardag som fångas konstnärligt i varje penseldrag. Historiskt sett, under slutet av 1800-talet, var Van Gogh djupt påverkad av landskapen i södra Frankrike, och skapade verk som uttrycker hans känslomässiga tillstånd genom natur, ett vittnesmål om hans konstnärliga betydelse och enorma arv i konstvärlden.