Badad i månens mjuka sken fångar denna impressionistiska landskap ett tyst poetiskt ögonblick på vattnet där en ensam gondoljär navigerar genom natten. Penseldragen är lösa och uttrycksfulla, flätar samman en rökig slöja som dansar och virvlar runt den lysande månklotet. Det ljus- och skuggspela skapar en djupt atmosfärisk och eftertänksam stämning som bjuder in betraktaren att känna nattens stillhet och drömliknande känsla.

Färgpaletten är dämpad men rik — dominerad av dovt blått, kolsvart och mjuka vita nyanser av månskenets reflektioner på vattnet. Kompositionen balanseras av de tunga mörka formerna av silhuettliknande träd på båda sidor, som leder blicken mot det upplysta centrum där gondoljären och hans båt vilar som tysta väktare i månens skimrande ljusledning. Penseldragens textur känns nästan taktil, och fångar de mjuka krusningarna och den kyliga nattluften. Historiskt sett speglar scenen 1800-talets romantiska och orientalistiska tendenser, som eftersträvade att skildra exotiska och stämningsfulla ögonblick snarare än strikt realism.