Detta konstverk fångar vackert essensen av en pittoresk miljö med en väderkvarn, omgiven av nakna trädgrenar. Strukturen av väderkvarnen, med sina karakteristiska vingar, drar betraktarens blick uppåt, vilket skapar en känsla av längtan efter himlen. De mjuka designen, som nästan påminner om akvarellnedtvättningar, förenar ljus- och skugg-element för att väcka en känsla av lugn. Varje linje, ritad med avsikt och delikatesse, förmedlar en atmosfär som känns både melankolisk och lugn; det är som om man skulle kunna höra den lätta viskningen av vinden mellan vingarna – ett typiskt ögonblick av det pastorala livet.

Kompositionen är anmärkningsvärt off-center, som leder till en kurvig trappa som inbjuder tittaren att stiga upp bredvid den, och erbjuder en resa mot det okända, kanske metaforiskt antydande de många stegen i livet mot upptäckten. Färgschemat, huvudsakligen bestående av jordiska bruna och mjuka svarta, väcker en känsla av nostalgi. Med tanke på att detta verk skapades i slutet av 1800-talet, under en tid då industrialiseringen blomstrade, står tystnaden som finns i detta verk i stark kontrast till de förändringar som ägde rum i världen, och erbjuder en stund att stanna och uppskatta skönheten i lantlighetens enkelhet. Denna väderkvarn, rotad både i naturen och mänsklig hantverk, symboliserar en harmonisk relation mellan människa och miljö och får betraktaren att reflektera över sina egna kopplingar till de landskap som var vittnen till historien.