Detta fängslande verk fångar de mjuka vågorna av en kustklippa dekorerad med en rik gobeläng av vilda blommor. Nyanser av grönt blandas med mjuka, varma gult och sprut av rött, vilket skapar ett livfullt landskap som drar till sig ögat; blommorna tycks dansa under viskningarna av havsbrisen. Havet sträcker sig mot horisonten, målat med mjuka penseldrag av blått och grönt; dess varierande toner speglar det föränderliga ljuset under dagen. Det är som om Monet bjöd in oss att stå på kanten av den där klippan, där land möter det oändliga havet, för att känna saltet i luften och solen på vår hud.

Som betraktare kan vi nästan höra det mjuka kluckandet av vågor mot klipporna, en lugnande rytm som speglar scenens lugn. Kompositionen är noggrant lagerpålagd, vilket vägleder blicken från den livfulla floran i förgrunden, över klippans kant, till den lugna utsträckningen av vattnet bortom; varje element sammankopplar harmoniskt. Detta verk visar inte bara Monets signaturpenseldrag och hans mästerskap över ljus, utan framkallar också en djup känslomässig koppling till naturen, en påminnelse om den stillhet som finns i sådana tysta och nästan bortglömda landskap.