I detta fängslande verk ges ett stort fält liv genom vibrerande penseldrag och en rik palett. De gyllene nyanserna av den plöjda jorden sträcker sig över duken, i vacker kontrast till de djupa gröna och bruna tonerna i förgrunden. En plöjare, som flitigt leder två hästar, symboliserar både det hårda arbetet i det agrara livet och harmonin mellan mänskligheten och naturen. Horisonten dansar i varierande nyanser av blått och grått, vilket antyder en avlägsen landskap som både är inbjudande och något melankolisk; den väcker en känsla av lugn men är samtidigt färgad av tidens impermanens.

Kompositionen är både balanserad och dynamisk, vilket leder betraktarens öga längs de fåror som plogen skapat. De rytmiska linjerna leder blicken mot den slingrande vägen som sträcker sig mot fjärran, och antyder de resor som gjorts och de historier de bär. Van Goghs teknik betonar textur och rörelse; den tjocka appliceringen av färg skapar en taktil kvalitet som tycks pulsera av liv, och inbjuder betraktaren att föreställa sig ljuden av den bearbetade jorden, rasslet av grödorna och hästarnas mjuka gnäggande. Detta verk fångar inte bara handlingen av jordbruk utan också den inneboende skönheten i det agrara landskapet, och firar den intima kopplingen mellan människa och omgivning.