En stillsam vintervy vecklas ut i denna målning, där mjuka lager av snö täcker de mjuka sluttningarna i ett landskap vid South Norwood. Himlen, en blek tvätt av blått och dämpade cremefärger, sträcker sig oändligt och ger kompositionen en tyst vidsträckthet. Nakna träd står som fina silhuetter mot den snötäckta marken, deras glesa grenar återgivna med en lätt, nästan skissartad touch. Konstnärens penseldrag är lösa men avsiktliga och fångar det flyktiga intrycket av en kall, klar dag med subtila ton- och texturförändringar som ger liv åt scenen.

Kompositionen balanserar öppna snötäckta fält med grupper av hus i fjärran, vilket inbjuder betraktaren att vandra genom det fridfulla landskapet. Färgpaletten är återhållen — vitt, mjuka bruna och milda blå toner — vilket framkallar vinterns tystnad och stillhet som följer med snöfallet. Verket för oss till ett ögonblick av stilla eftertanke där naturens enkelhet och tidens mjuka gång känns djupt. Målad 1871, den genljuder med konstnärens impressionistiska ideal, där ljus och atmosfär prioriteras framför exakt detalj och är ett vackert exempel på att fånga naturens flyktiga stämningar.