Denna förtrollande scen fångar tre eleganta figurer, stiligt placerade i en liten båt, tyckande vara instängda i naturens lugna famn. De fläckiga reflektionerna på vattenytan ekar det mjuka, diffusa ljuset som filtreras genom den frodiga grönskan som ramas in scenen. Kvinnorna, klädda i flödande vita klänningar och bredbrättade hattar, förmedlar en känsla av lugn, deras former smälter sömlöst in i den harmoniska bakgrunden där gröna nyanser blandas med mjuka lavendel- och blåttoner. Varje penseldrag visar konstnärens mästerskap när det gäller att förmedla en känsla av rörelse och flöde; det känns nästan som om åskådaren kan känna den mjuka gungningen av båten när den glider graciöst över det stilla vattnet.

Kompositionen är både intim och expansiv, vilket inbjuder betraktarna att dela ett ögonblick av lugn reflektion med kvinnorna. Den böljande ytan reflekterar dunkla former och färger, vilket antyder den naturliga världen under, och ger djup till bilden. Monet använder en rik palett som ger liv åt duken med fokus på kalla toner som vackert kontrasterar med de mjuka vita höjdpunkterna, vilket skapar en drömlik kvalitet som förtrollar åskådaren. Det känns som om tiden står stilla; de mjuka vågorna på vattnet och de knappt synliga rörelserna av det omgivande livet förstärker känslorna kopplade till sådana stilla stunder. Detta verk förkroppsligar essensen av impressionismen och firar skönheten i ljus, färg och natur, med ett kännetecken av Monets vision som bjuder in åskådarna till en värld av tyst eftertanke.