I detta mästerverk utspelar sig ett lugnt landskap som visar mästerligheten i att förändra texturer och delikata detaljer. De mäktiga bergen reser sig majestätiskt i bakgrunden, insvepta i en mild dimma som mjukar upp deras karga kanter och ger dem en eterisk kvalitet. Denna atmosfäriska effekt bjuder in betraktaren att reflektera över djupare teman rörande naturen och beständighet. I förgrunden finner vi en klunga av intrasslade träd; varje gren noggrant avbildad, nästan som om den viskar tidens berättelser. De subtila gröna och blå tonerna av deras löv framträder mot de mer dämpade tonerna av klipporna, vilket skapar en påtaglig kontrast som drar ögat.

Det rinnande vattnet från en närliggande bäck glider mjukt över klipporna, markerat av vita skummande stänk som strålar av liv. Här använder konstnären en fin penselteknik för att förmedla både rörelse och lugn—ett samspel fångat i varje mjukt krusning. Känslor ekar också genom denna målning, vilket resonerar med en känsla av fred och eftertänksamhet, och bjuder in betraktarna att tappa bort sig i den lugna skönheten i sceneriet. Historiskt sett är detta verk kopplat till den rika traditionen av kinesisk landskapsmålning, där konstnärer ofta strävar efter att harmonisera mänskliga känslor med den naturliga världen, vilket ytterligare förstärker dess konstnärliga betydelse som en reflektion av det kontemplativa sinnet i efterkrigstidens Kina.