I detta livfulla landskap sprakar en solbelyst trädgård av energi medan höga solrosor sträcker sig mot den azurblå himlen. Penseldraget är karakteristiskt för impressionismen, med lösa drag som antyder snarare än definierar formerna av floran, vilket tillåter betraktarens fantasi att fylla i luckorna. Den framträdande trappan, kantad med färgglada blommor på båda sidor, drar ögonen uppåt och inbjuder till att utforska djupet av denna trädgårdsskydd. Här går två figurer, troligtvis barn, längs vägen, utstrålande oskuld och nyfikenhet—som inkapslar en lekfull ande som harmonierar med naturen.

Färgpaletten är en symfoni av varma gula och gröna toner, accentuerad av livliga blå—ett uppfriskande kontrast till de gyllene tonerna av solrosor. Den emotionella effekten är slående; den väcker känslor av glädje och nostalgi, som om man nästan kan höra det mjuka prasslet av löv och viskningarna av en lätt bris. Denna bit fångar inte bara den fysiska skönheten hos trädgården i Vetheuil, utan också essensen av livet under de idylliska sommardagarna, reflekterande Claude Monets djupa uppskattning för den naturliga världen och dess flyktiga stunder.