Denna akvarell viskar om en kylig höstdag i de bayerska Alperna. Konstnären fångar mästerligt bergskedjans vidsträckthet, vars toppar kysses av snö, som drar sig tillbaka i fjärran under en dimmig, ljusblå himmel. Förgrunden är en mjuk sluttning av guldbruna fält, som leder blicken mot en klunga av byggnader inbäddade i dalen, där livets värme tycks stråla ut.

Tekniken, så ömtålig, men ändå säker, framhäver konstnärens skicklighet med mediet. Färgsköljningarna blandas sömlöst och skapar en känsla av djup och atmosfär; man kan nästan känna kylan i luften. Kompositionen är balanserad och drar betraktarens blick från förgrunden, över dalen och upp till de imponerande topparna. De kala träden i mellanplan ger en subtil ram, och spelet av ljus och skugga bidrar till konstverkets charm och framkallar en känsla av lugn och ro.