Konstverket presenterar en fängslande scen, en dans av ljus och skugga. En kvinna, till synes eterisk, svävar mitt i en storm av virvlande moln. Hennes form är delikat, draperad i böljande tyg som tycks vaja i den osynliga vinden. Hon spelar på ett långt, hornliknande instrument, med blicken riktad mot det himmelska dramat som utspelar sig ovanför.

Konstnären har mästerligt använt korshuggning för att bygga volym och djup, och den monokroma paletten bidrar till den dramatiska effekten. Himmelens stora utsträckning återges med så mycket detaljer att du nästan kan känna molnens tyngd. I de övre regionerna finns en liten figur som till synes svävar; en himmelsk observatör eller en följeslagare till vindarna? Detta verk framkallar en känsla av förundran och en gnutta melankoli, vilket påminner mig om naturens kraft och skönhet och mänsklighetens litenhet inför den.