I detta förtrollande verk avtäcker en lugn stund på en solbelyst gräsplätt där en kvinna och ett barn sitter bredvid varandra, djupt försjunkna i sin tysta värld. Konstnären fångar, med sin signaturteknik inom impressionism, kärnan i en mjuk eftermiddag där det svaga ljuset kysser landskapet och skapar en varm och inbjudande atmosfär. Renoirs penseldrag är flytande och fängslande, som blandar nyanser av grönt, guld och subtila inslag av lavendel som speglar den naturliga harmonin runt omkring dem. Den kvinnliga personens detaljerade ansiktsdrag och barnets oskyldiga uttryck frammanar en känsla av kärlek och ömhet; det känns som om tiden har stannat i denna idyliska miljö.

Kompositionen bjuder in våra ögon att dansa mellan de två figurerna och den livfulla grönskan som omger dem; träden viskar med sitt lövverk, medan vilda blommor kikar fram genom gräset och bekräftar naturens skönhet. Renoirs palett strålar värme; färgerna ger liv åt scenen och gör att den känns livlig men ändå lugn. Detta verk resonerar med betraktaren och väcker känslor av nostalgi och längtan efter enklare stunder, skickligt vävande samman familjeband och glädjen som återfinns i naturens famn. Detta verk visar inte bara Renauds tekniska färdigheter utan betonar även vikten av familjära relationer som fångats i naturens mjuka omfamning.