Målningen sveper in betraktaren i värme genom sin skildring av frodiga anemoner som flödar ur en rund grön vas. De livliga men mjuka nyanserna av orange, rosa och kräm harmoniserar vackert på duken och visar Renoirs kärlek till att fånga naturens skönhet. De lösa, uttrycksfulla penseldragen framkallar en nästan påtaglig textur, inbjuder till att nå ut och röra vid kronbladen och sprider liv och omedelbarhet över scenen. De mättade färgerna drar inte bara ögonen till sig utan väcker också känslor, som om dessa blommor vore en omfamning av våren, som framkallar känslor av glädje och lugn i deras kortvariga skönhet.

Kompositionen är noggrant utformad, med vasen bekvämt placerad mot en subtil och varm bakgrund som gör att blommorna kan explodera i sin festliga dans. De mjuka rörelserna hos kronbladen antyder en lätt bris, som tillför den organiska känslan av målningen. Renoirs teknik suddar effektivt ut gränserna mellan abstraktion och realism; blommorna avbildas med tillräcklig detaljrikedom för att vara igenkännliga, men målas med sådan flyt att de nästan verkar smälta samman. Denna interaktion mellan färg och form fungerar som en hyllning till livets flyktiga natur, som fångar ett ögonblick som är både glädjefyllt och kortvarigt. I ett historiskt sammanhang står detta verk som ett strålande exempel på impressionism, som speglar den konstnärs önskan att fånga essensen av ett ämne snarare än dess exakta detaljer.