Detta verk fångar vackert ett stilla ögonblick vid kusten och visar en pittoresk stuga som ligger inbäddad bland frodig grönska som nästan tycks leva av färg och textur. Stugan, med sina varma jordfärger, framträder mot bakgrunden av det levande blå havet, som är prickat med avlägsna segelbåtar som gungar lätt på vågorna. Monets karaktäristiska penseldrag är tydliga här; korta, energiska drag skapar en intensiv känsla av rörelse i både lövverket och i vattnet. Hela kompositionen är badad i ett mjukt, luftigt ljus som antyder en lugn, solig dag, vilket gör att åskådaren känner en värme som transcenderar duken.

När man betraktar detta verk framträder omedelbart en känsla av lugn som åkallas av den harmoniska föreningen mellan natur och mänsklig beboelse. Användningen av olika gröna nyanser i kombination med subtila färgnyanser från vilda blommor i förgrunden ger liv åt scenen, vilket inbjuder åskådaren att nästan kliva in i denna idylliska miljö. Historiskt sett återspeglar denna målning Monets djupa uppskattning av skönheten i Normandys kust, vilket betonar den impressionistiska önskan att fånga flyktiga stunder av ljus och atmosfär samtidigt som den utforskar relationen mellan land och hav.