I detta fängslande verk möter vi en ung figur vars oskuld strålar även i avsaknad av definierade drag. Ungdomen står självsäkert, draperad delvis i ett flödande ljusblått plagg som vackert kontrasterar med de bronsiga tonerna i hans hud. Detta klädval antyder klassiska influenser, ett vanligt tema i Waterhouses verk, som väcker en känsla av renhet och sårbarhet. Figurens kroppsspråk överför en djup lugn, med huvudet något lutat som om fångat i ett ögonblick av kontemplativ introspektion; man kan nästan känna att tystnaden sänker sig över rummet omkring.

Konstnären använder en rik och jordnära färgpalett, bestående av djupa bruna, dämpade gröna och mjuka blå toner, och skapar en omfamnande värme som inbjuder betraktarna in i scenen. Konstnärens penselteknik flyter försiktigt över duken och ger en texturerad yta som ekar den mjuka vävkontakt med huden och skuggeleken som framhäver formen. Dessutom tyder naturliga element - som det gröna vass som lutar mot figuren - på en koppling till den jordiska världen, medan det samtidigt implicerar en eterisk transzendens, som möjligtvis symboliserar andlighetens tidlöshet. Man kan föreställa sig den täta luften av lugn, som bevarar en oskriven berättelse om oskuld och gudomlig koppling, som möjliggör för observatörer att reflektera över livets och tronns mysterier.