Konstverket kastar oss in i en värld av skuggor och drömmar. Konstnärens mästerliga användning av linjer skapar en känsla av djup och föraning och drar in blicken i det storslagna arkitektoniska rummet. I förgrunden står en ensam figur, en man med hatt, och betraktar scenen. Ovanför svävar spöklika figurer, till synes viktlösa. De intrikata detaljerna i byggnadens fasad, statyerna och valvarna, talar om en förlorad storhet.

Den monokroma paletten förstärker den mystiska atmosfären, den skarpa kontrasten mellan ljus och mörker förstärker dramat. Kompositionen leder betraktarens blick genom scenen, från figuren på marken till de eteriska varelserna. Denna konstnärliga stil framkallar en känsla av det okända och det förflutna. Det här verket, med sin drömlika kvalitet, får mig att vilja vandra genom korridorerna, söka efter historien bakom figurerna och de bortglömda berättelserna om själva byggnaden. Det är ett bevis på konstens kraft att fånga minnets och fantasiens svårfångade natur.