Under en svagt molnig himmel bjuder denna landskapsbild in betraktaren till en stillsam holländsk landsbygd där en ensam gestalt, troligen en tvätterska, vandrar längs en stig omgiven av täta buskar och spridda träd. Kompositionen är skickligt balanserad; en klassisk holländsk väderkvarn reser sig mjukt bland skeppsmaster och avlägsna byggnader, fördunklade av mjuka penseldrag. Färgpaletten — jordnära bruna, mjuka gröna och kalla grå toner — frammanar den fuktiga, svala luften en mulen dag, vilket ger scenen en lugn och eftertänksam stämning.

Konstnärens teknik är lös men noggrann; brutna penseldrag smälter samman och ger ett glimrande intryck på molnen och lövverket som verkar svagt vibrera i vinden. Denna impressionistiska gest fångar ljusets och vädrets flyktiga kvaliteter och ger liv åt det holländska landsbygdslandskapet. Masterna och kvarnen antyder en djup historisk koppling mellan land, vatten och vindkraft i Holland, och berättar en tidlös historia om lantbruksarbete och harmoni med naturen. När man betraktar verket kan man nästan höra lövens sus och det avlägsna gnisslandet från trävingarna på kvarnen som snurrar i vinden – ett lugnt ögonblick fryst i tiden.