I en fängslande utställning av naturens rå skönhet avslöjar detta verk en ravin där en liten ström slingrar sig ursprungligt mellan de klippblockiga utspringen. Scenen är genomträngd av Van Goghs ikoniska virvlande penseldrag; varje drag tycks ge liv åt landskapet. Åskådaren kan nästan höra ljudet av vattnet som stilla rinner över stenarna. De klippiga siluetterna reser sig resligt mot en bakgrund smekad av en drömlik himmel — en eterisk grönblå, som väcker en känsla av lugn och vildhet samtidigt. Här framträder den råa skönheten i naturen, vävd in i den känslomässiga landskapande struktur som konstnären skapat, som om de fångar ett förbigående ögonblick i tiden.

Kompositionen bjuder in dig att utforska kontraster: de rika jordfärgerna av ravinens botten möts av de livfulla gröna och blå nyanserna i himlen, vilket antyder att det inte bara handlar om en scen, utan en upplevelse, en känsla. Färginteraktionen är slående här; de varma gula och bruna tonerna av växtligheten sticker ut mot de kallare och mer dämpade tonerna av klipporna. Du kan nästan känna texturen — inte bara genom synen utan nästan som om du kunde sträcka ut handen för att röra vid de tjocka, uttrycksfulla penseldragen. Detta stycke sammanfattar ett ögonblick av ensamhet, och återspeglar konstnärens djupa koppling till naturen under en turbulent tid i hans liv. Ett bevis på Van Goghs förmåga att förvandla personlig turbulens till sublim skönhet, detta verk övergår den rena representationen, och bjuder in till kontemplation och eftertanke.