Detta fängslande landskap utstrålar en känsla av lugn skönhet mitt i den mjukt fallande snön. Scenen, målad med skickliga penseldrag, fångar ett stilla ögonblick av vintern i Argenteuil. En väg som kantas av en gammal stenvägg slingrar sig genom den snötäckta jorden, vilket leder betraktarens blick mot den pittoreska byn i fjärran. Hus som täcks av vitt syns svagt mellan träden som står som väktare av landskapet, deras grenar prydligt pudrade med frost. En ensam gestalt klädd i mörkt går längs vägen och skapar en vacker kontrast mot de mjuka vita och jordtonerna.

Monet använder mästerligt en begränsad färgpalett som domineras av grått, vitt och mjuka jordfärger, vilket framkallar en lugn och kall atmosfär; penseldragen varierar från breda och uttrycksfulla till fina detaljer, vilket förmedlar textur och djup. Den känslomässiga påverkan är djup; man kan nästan känna den friska luften och höra det svaga suset av fallande snö. Denna målning fångar inte bara ett flyktigt ögonblick i tiden, utan bjuder in betraktaren att reflektera över skönheten som finns i vardagliga scener. Historiskt sett representerar detta verk den impressionistiska rörelsen, som kännetecknas av sitt avbrott från traditionella tekniker och sitt åtagande till spontanitet och naturligt ljus, vilket positionerar Monet som en centralgestalt i denna konstnärliga utveckling.