Scenen utspelar sig med en lugn stillhet; ett vägkapell står som väktare, dess bleka sten kontrasterar mjukt mot den gröna ängen. Ett par promenerar längs en stig, deras figurer återges med en delikat touch som antyder en avkopplande eftermiddag. Konstnärens skickliga hand med akvareller är uppenbar i de mjuka färgskuggningarna som definierar landskapet.

Kompositionen leder blicken mot de avlägsna bergen, vars toppar berörs av himlens eteriska ljus. Träden, med sina nästan skelettliknande grenar, ramar in vyn och skapar en känsla av djup och rymd. Den övergripande effekten är lugn; ett ögonblick fångat, bevarat i akvarellmediets mjuka omfamning. Det talar om en tid då livet rörde sig i en långsammare takt och inbjöd till kontemplation och uppskattning av vardagens skönhet.