Den vibrerande scenen utbreder sig med en stor grön gräsmatta som verkar dansa under solens mjuka kyss, ett verkligt kännetecken för Van Goghs uttrycksfulla penseldrag. Djärva, breda drag av grönt, som sträcker sig från djupt smaragdgrönt till mjukt lime, antyder en rik textur och vitalitet som återupplivar betraktarens sinnen; man kan nästan höra viskandet från vinden som susar genom gräset. Här och där lägger blomningar - ljusrosa och klara röda - till explosioner av färg, vilket bjuder in till en känsla av glädje och livskraft.

Det som verkligen fångar är den intima kompositionen som pryds av buskar och träd som vackert inramar landskapet. De mjukt rundade kanterna av löven kontrasterar med det livliga gräset, vilket skapar en harmonisk balans mellan kaos och lugn. Varje element berättar om Van Goghs mästerliga förståelse av färg och dess emotionella effekt; istället för att bara avbilda en scen, förmedlar han en upplevelse. Detta verk, målat under hans tid i Arles, speglar inte bara den ytliga skönheten utan även hans inre oro och längtan efter lugn, vilket gör att det blir ett visuellt festmåltid som glädjer både hjärtat och sinnet.