Scenen vecklar ut sig med en serie snedvridna olivträd, vars knotiga stammar är fulla av karaktär; varje gren sträcker sig utåt, mot en ljus himmel målade i varma nyanser av gult och orange. Van Goghs signaturstora penseldrag skapar en struktur som nästan verkar påtaglig; de inbjuder betraktaren att upptäcka ett böljande landskap där jorden är levande—en livlig blandning av jordig röd och djupgrön. De omsorgsfullt överlagrade färgerna förenas harmoniskt för att framkalla en känsla av lugn, i kontrast till den inneboende vildheten i naturen—reflektionen av konstnärens känslomässiga tillstånd vid det tillfället.

När jag betraktar målningen kan jag nästan höra det mjuka viskandet av bladen och den svaga susningen från vinden. De rytmiska mönstren av träden för ögonen genom kompositionen, tar mig in i Van Goghs värld—ett rike där naturens elegans och passion förenas. Detta verk fångar ett ögonblick, en bit av det lantliga livet laddat med känslor; det fungerar som ett bevis på konstnärens djupa koppling till landskapet under sin tid i Frankrike, där han sökte tröst och inspiration i den enkla skönheten av sin omgivning.