En kuslig scen utspelar sig; en virvel av förtvivlan etsad i skarpa linjer. Kompositionen är en virvlande malström av kroppar, upplyst av en osynlig ljuskälla som kastar långa skuggor som slukar periferin. En figur släpas, deras form förvriden i en gest av motstånd eller kanske kapitulation. Omgivande figurer pressas in, deras ansikten suddiga av skräck och ilska, deras handlingar oklara. Den tunga användningen av svart och grått skapar en kvävande atmosfär, en påtaglig känsla av fasa; ett tyst skrik fångat i bläck. Ett litet barn ligger övergivet i förgrunden, vilket ger ett lager av patos. Det är en hård påminnelse om konfliktens brutalitet och kaos.