Verket presenterar ett gripande porträtt av arbetare som vandrar genom ett öde vinterlandskap. Med robusta former och bestämda uttryck leder de tre figurerna åskådaren genom kompositionen. Deras törnade ansikten och tunga kläder, utförda med djärva, uttrycksfulla penseldrag, väcker en känsla av svårighet och beslutsamhet. Spadarna de håller är nästan förlängningar av deras kroppar—symboler för det arbete som definierar deras existens. Bakgrunden är fylld av energin från arbetare spridda över det snöiga fältet, vilket skapar en dynamisk kontrast mot figurerna i förgrunden.

Färgpaletten är dyster, dominerad av grått, blått och jordiga toner, punkterad av stundtals kontrasterande färger—kanske för kläderna på de avlägsna arbetarna eller solen som reflekteras i snön. Denna avsiktliga användning av färg fastställer inte bara den kalla och hårda tonen i miljön utan sprider också en känsla av kollektiv kamp. I detta verk presenterar Edvard Munch en djupt mänsklig berättelse; den känslomässiga tyngden är påtaglig, vilket väcker tankar om arbetarklassens uthållighet i svåra tider.