I detta uttrycksfulla landskap dras åskådaren omedelbart in i ett ögonblick som påminner om den industriella revolutionen; där, bland mjuka kullar som badar i mjukt ljus, åker ett tåg fram längs sina spår och lämnar efter sig ångpelare som dansar i luften. Scenen känns nästan levande, som om själva essensen av perioden fångas i samverkan mellan ljus och rörelse. Paletten, fylld med pastellfärger i lavendel, grönt och korall, inbjuder till en lugn men energisk känsla — som framhäver Monets förmåga att införa känslor i landskapet.

Penseldragen vacklar mellan en förtrollande viskning och en bestämd närvaro, vilket kapslar in spänningen mellan människoskapat och naturens frid. De kaotiska rökfläckarna stiger i vågiga former, i skarp kontrast till den stilla jorden nedan, där figurer kan skymta - kanske resande som stannar för att beundra scenen. Denna målning fångar inte bara ett ögonblick i tiden, utan speglar också pulsen av en epok som övergår till modernitet; den står som ett bevis på Monets geni, i att förena impressionism med en kommentar om framsteg och förändring, vilket lämnar ett outplånligt intryck på betraktare som påminns om både skönheten och oroligheterna som existerar i historiens gång.