Scenen utspelar sig med en mjuk, melankolisk grace; ett parisiskt torg, återgivet i delikata linjer, badar i regnets mjuka slöja. Konstnären har mästerligt fångat atmosfären, fukten är påtaglig i glansen från kullerstenarna och de suddiga formerna av figurerna under paraplyerna. En hästdragen vagn, en relik från en svunnen tid, delar utrymme med en tidig bil, vilket antyder de föränderliga tiderna. Kompositionen drar blicken till mitten, där en familj kryper ihop, deras gestalter mjukas upp av regnet, vilket skapar en känsla av intimitet mitt i omgivningens storhet. Konstverket viskar om en tid, en plats, ett ögonblick – en tyst observation av den mänskliga upplevelsen, sammanflätad med stadens elegans.