Konstverket fångar en melankolisk men gripande vy av en industriell scen, där Järnfabriken står framträdande mot bakgrunden av ett vidsträckt landskap. Ledtrådar av liv och arbete svävar runt fabriken; vi ser en ensam gestalt gå längs den gräsbeklädda stranden, vilket ger en känsla av skala och mänsklig koppling till de robusta strukturerna. Elfenbens- och dämpade gröna toner från fälten smälter vackert samman med de metalliska grå tonerna av rök som stiger upp från skorstenarna och illustrerar de skarpa kontraster som är inneboende i den industriella miljön. Denna juxtapositionsskapa känslomässig tyngd, väcker en känsla av nostalgi och återspeglar spänningarna mellan framsteg och natur.

Kompositionen leder ögat från den frodiga förgrunden, genom de mörka vattnen i kanalen, till den imponerande fabriken som reser sig som ett monument. Strukturerna i bakgrunden, enkla och ospökliga, förankrar verket, medan den mjuka krökningen av vattnet och den stenlagda vägen väver en tyst berättelse om vardagslivet bredvid skapandets och industrins buller. Van Goghs teknik, kännetecknad av stora penseldrag och en naturalistisk palett, bjuder in betraktarna att tänka på känslan av plats — jordens värme i kontrast till maskinens kalla beröring, spänning och harmoni invecklade i en förtrollande landskap.