I denna fängslande framställning av en näckrosdam dansar de ljusa färgerna över duken och bjuder in betraktaren att kliva in i Monets värld av lugn. Penseldragen är livliga—spridda och svepande—och antyder den lätta atmosfären som man nästan kan känna om man står framför den verkliga scenen. Glimtar av gult och nyanser av orange glittrar på vattenytan, som återspeglar den frodiga grönskan och det fläckiga ljuset som silar genom träden. De ljusröda och djup röda fläckarna omger kompositionen, vilket skapar en livfull kontrast mot de mjukare gröna, påminner om en solig sommardag.

Monets genialitet ligger i hans förmåga att fånga ljusets flyktiga kvalitet—hur det förändrar en scen beroende på tid på dagen eller säsong; här finns en charmig förgänglighet som förmedlas, en inbjudan till att stanna upp och ta in naturens skönhet innan den bleknar bort. Konstverket är inte bara en representation av en damm, utan en känslomässig omfamning av det utvändiga, som väcker känslor av lugn och glädje. Det finns en spontan men avsiktlig kaos i detta verk som talar om konstnärens revolutionära tillvägagångssätt till impressionismen, och firar den levande och föränderliga duken av livet utanför fönstret.