Denna suggestiva scen fångar en dimmig urban järnvägsdepå där ånga stiger upp i tjocka moln från lokomotiven som står på spåren och smälter samman med en blek himmel i mjuka grå toner. Perspektivet är från bakom ett järnstaket på en balkong eller bro, vilket inbjuder betraktaren att blicka ut över det spårfält som försvinner bort i fjärran. Kompositionen är noggrant balanserad, med djupa skuggor på spåren som kontrasterar med det diffusa ljus som omsluter ångan och byggnaderna, vilket skapar en atmosfär som är både industriell och poetisk.

Den konstnärliga tekniken använder lösa men avsiktliga penseldrag som antyder former snarare än att definiera dem tydligt, vilket ger scenen en drömlik aura. Färgpaletten är begränsad – dominerad av dämpade blå, grå och subtila ockratoner – och förstärker känslan av en tyst morgon eller skymning, ett ögonblick upphängt i tid. Känslomässigt förmedlar målningen en känsla av övergång och stillhet, som väcker tankar om tystnad före ett tågs avgång eller lugnet efter rusningen, pulserande med stadens liv men samtidigt omsluten av en reflekterande ro. Historiskt sett speglar verk som skildrar järnvägsstationer från industriepoken fascinationen för modern teknik och urban omvandling, och detta är ett betydelsefullt exempel på samspelet mellan framsteg och atmosfär.