I detta verk transporteras åskådaren till en lugn, slingrande väg omgiven av frodiga träd och naturens viskningar. Kompositionen leder blicken längs stigen och inbjuder till en resa in i djupet av denna fridfulla scen. Van Goghs signaturpenselteknik är uppenbar, med uttrycksfulla, spiralliknande strykningar som fångar bladen och grenarnas rörelse; konturerna av träden, som renderingas i snabba strykningar, återspeglar de organiska formerna av deras lövverk. Bilden känns levande, som om åskådaren nästan kan höra den mjuka viskningen av vinden som susar genom den täta grönskan.

Den dämpade färgpaletten, dominerad av jordnära bruna och mjuka gröna, skapar en harmonisk atmosfär, som ekar av värmen från det sena eftermiddagssolens ljus. Den strategiska placeringen av mörkare nyanser kontrasterar med ljusare toner, vilket ökar djupet i landskapet. Detta samspel mellan ljus och skugga väcker en känsla av nostalgi och självreflektion, vilket tar en till ett lugnt ögonblick i naturen—där vardagslivets bråk bleknar i bakgrunden och en kontemplativ stillhet tar över. Historiskt sett speglar detta stycke Van Goghs inre oro och hans längtan efter fred, vilket gör det till mer än bara en avbildning av en plats, utan ett känslomässigt landskap som resonerar med åskådaren.