Konstverket kastar oss in i hjärtat av en snöstorm, en scen där obarmhärtig snö slukar en hästdragen vagn. Konstnären använder mästerligt en begränsad palett av grått och brunt, vilket framkallar en känsla av kyla och isolering. Kompositionen är dynamisk, hästarna kämpar för att ta sig fram, deras former syns knappt genom den virvlande snön. Det är en dramatisk representation av mänsklig motståndskraft mot naturens obevekliga kraft.

Vagnen, fokus, ser sliten ut, ett bevis på de hårda förhållandena. Konstnärens teknik, med hjälp av tvättar och känsliga linjer, skapar en känsla av rörelse och den bitande vinden. Den emotionella effekten är påtaglig; man kan nästan höra vindens tjut och känna snöns isiga stick. Detta stycke återspeglar sannolikt ett historiskt ögonblick och fångar utmaningarna med att resa i en tid före moderna bekvämligheter, och betonar kampen och skönheten i resan.