Scenen utspelar sig framför oss, ett hisnande panorama över Ortler-bergskedjan. Konstnären fångar mästerligt storheten i topparna, vars snötäckta toppar kysses av det mjuka ljuset från en disig himmel. En slingrande väg leder blicken in i fjärran, där en liten grupp figurer och en hästdragen vagn antyder en resa genom detta majestätiska landskap.

Akvarelltekniken ger scenen en delikat, nästan eterisk kvalitet. De subtila färgskiftningarna, från de dämpade gröna och bruna i förgrunden till de mjuka blå och lila i bergen, skapar en känsla av djup och avstånd. Det övergripande humöret är lugn och vördnad, vilket inbjuder betraktaren att betrakta naturens skönhet och vidsträckthet. Man kan nästan känna den friska bergsluften och höra de mjuka ljuden från landsbygden. Kompositionen är perfekt balanserad och drar blicken över duken och in i hjärtat av vyn.