En stillsam och ömsint landskapsbild vecklas ut i denna målning, där en ensam roddare stilla glider över en lugn och spegelblank vattenyta omgivet av frodig grönska. Den dämpade och mjuka färgpaletten består av nyanser av grönt och grått, vilket framkallar den tysta intimiteten i ett dimmigt daggry eller skymning. Det diffusa ljuset sipprar genom en samling träd med fluffigt lövverk och spinkiga grenar som tycks mjukt upplösas i den molniga himlen ovanför. Ljus- och skuggspel, subtilt skapat med korta, punktvisa penseldrag, förstärker den drömska och kontemplativa stämningen. Den ensamma figuren i båten tillför en berörande känsla av mänsklig närvaro — liten och nästan smält samman med den naturliga omgivningen — vilket antyder en stillsam resa genom naturens milda famn.

Verket fångar ett suggestivt ögonblick där stillhet råder, och naturen omfamnar scenen i en mjuk ro. Tekniken, som påminner om Barbizonskolans atmosfäriska realism, uppvisar mästerskap i ljusets modulering och mjuka tonövergångar, vilket inbjuder betraktaren att känna den friska luften och det mjuka kluckandet av vatten mot båtens sida. Den speglar 1800-talets strävan att dokumentera den tysta skönheten i lantlivet och naturen, långt från den industriella bullern — och målar inte bara en scen, utan en känsla av lugn ensamhet och intim förbindelse med omgivningen.