Detta konstverk presenterar en fascinerande vision av levande olivträd som pryder en sluttning, vilket inbjuder en publik att gå in i ett livfullt landskap som verkar pulsera av energi. De vågiga linjerna av jorden, avbildade i breda och uttrycksfulla penseldrag, leder ögat genom kompositionen som ett mjukt vattendrag. Träden, med sina snurrande blad målade i blått och grönt, står motståndskraftiga mot den jordiska bakgrunden; deras texturer är så påtagliga att man nästan känner sig manad att röra vid duken. De djupa penseldragen av ocker och brunt under det gröna skapar en harmonisk men dynamisk kontrast, vilket antyder en intensiv uppfattning om naturen som är djupt emotionell.

Van Goghs penselarbete här är emblematiskt för hans passionerade stil. Rhytmen i hans penseldrag väcker en känsla av rörelse, kanske speglande brisen som viskar mellan träden. Färgpaletten, som sträcker sig från rika gröna till glänsande guld och dämpade bruna, återspeglar den strålande kvaliteten på solens strålar som filtreras genom bladen, vilket skapar en intim dialog mellan ljus och skugga som ger liv åt landskapet. Historiskt tillhör detta verk en period då Van Gogh var särskilt påverkad av de lantliga landskapen kring Arles, vilket gestaltar hans längtan efter att knyta an till naturen och den tröst han sökte i svåra tider. Den känslomässiga påverkan av detta stycke är djup och inspirerar en känsla av fred mitt i tumultet av den mänskliga upplevelsen, vilket gör det till en tidlös skatt i konsthistorien.