Konstverket fångar den lugna skönheten i den naturliga bågen i Etretat, vackert inramat av havets mjuka vågor som verkar dansa med liv. De mjuka, breda penseldraget skapar en känsla av lugn, som drar betraktaren in i samspelet mellan land och hav. Klipporna reser sig majestätiskt, deras ockergula och ljusa gula nyanser fångar det mjuka ljuset som reflekteras på vattenytan. Vattnets djup antyds av lager av grönt och blått, vilket förmedlar både rörelse och stillhet.

Monets karaktäristiska teknik är här tydlig; varje färg smälter sömlöst in i nästa, ett kännetecken för impressionistisk stil som inte bara visar det fysiska landskapet, utan också väcker en känsla av värme och lugn. De diagonala linjerna av klipporna leder betraktarens öga mot den lugna horisonten, där himlen smälter samman med havet. Detta verk utstrålar ett kontemplativt humör, vilket bjuder in en att stanna upp och njuta av naturens omfamning. Det påminner mig om en tyst eftermiddag tillbringad vid kusten, där det mjuka plaskandet av vattnet mot klipporna mjukt ekar i luften, ett ögonblick av fred som fångats i tiden.