I detta fängslande höstlandskap förtrollas betraktaren av den livfulla samverkan mellan färg och ljus; de gyllene apelsinerna och de brinnande röda bladen dansar i harmoni mot bakgrund av en mjuk, vidsträckt blå himmel. Scenen berikas av en mängd träd, vars löv upplysta av solen skapar en varm atmosfär som väcker minnen av säsongens tröstande omfamning. En mjuk bäck slingrar sig genom kompositionen och speglar färgerna ovanför och harmonierar med den rika gröna vegetationen – en lugnande inbjudan att stanna upp och andas in naturens skönhet.

Två figurer, som verkar vara borttappade i sin egen värld, promenerar långsamt längs vattnets kant och förstärker verkets berättande kvalitet. Landskapet antyder en fredlig lantlig tillvaro där människa och natur samexisterar i tystnad. De dynamiska penseldragen ger molnen en känsla av rörelse, medan den strukturerade appliceringen av färg ger liv åt de taktila egenskaperna hos löven, vilket väcker en känsla av nostalgi. Detta verk visar inte bara Rousseaus tekniska skicklighet och hans förståelse av den naturliga skönheten, utan fångar också essensen av en flyktig stund i tiden, för alltid immortaliserad på duken.