I detta fängslande konstverk utfolder sig scenen på en lugn strand där två båtar vilar på stranden. Båtarna, en djupt svart och den andra en ljusgul, står mot bakgrund av mjuka, dämpade toner som väcker en känsla av lugn. Vattnet glittrar subtilt i grön-blå nyanser, som speglar det molniga himlen, som tycks absorbera alla färger i sin mjuka omfamning. Man kan nästan höra de tysta ljuden av vågorna som slår mot stranden; det är som om tiden stannat i detta stilla ögonblick.

Kompositionen leder betraktarens öga till detaljerna av de slitna kanterna på båtarna, vilket antyder berättelser från svunna dagar. De kontrasterande färgerna och de förenklade formerna av båtarna skapar en stark visuell påverkan, vilket visar Monets mästerliga behärskning av färg och ljus. Den intimitet och omedelbarhet som fångas i detta stycke inbjuder betraktarna att föreställa sig att de går längs stranden, känner sanden under sina fötter och funderar på livet hos dem som någonsin seglade på dessa robusta fartyg. När vi kliver in i denna värld påminns vi om den skönhet som återfinns i vardagliga scener, som Monet så briljant har immortaliserat.