I detta lugna landskap flyter en mjuk flod, dess yta glänser av flagnar av smält is; du kan nästan höra det mjuka plaskandet av vattnet mot de frusna resterna som flyter som eteriska viskningar över den vida vätskeutsträckningen. Flodens kanter är smyckade med höga, smala träd som sträcker sig upp mot himlen, vars grenar sträcker sig högt, svepta i mjuka rosa och dämpade gröna nyanser. Monets penseldrag här verkar nästan improviserade och skapar ljusa drag som väcker minnen av de kortlivade stunderna av gryning eller skymning — ett poetiskt smek av färg och form.

Paletten återspeglar en känslig balans; mjuka blå, gröna och varma rosa blandas sömlöst, vilket antyder en atmosfär av lugn och introspektion. De subtila ljusövergångarna fångar det flyktiga i de värdefulla stunderna i naturen, så att betraktaren kan känna livets puls och förändringens oundviklighet. Detta verk, målat 1880, fångar vackert essensen av impressionismen - en spontan känsla av emotioner som förmedlas genom ett enda ögonblick i tiden, och inbjuder en att stanna i sin lugna skönhet.