Denna suggestiva stilleben fångar den enkla elegansen hos en glänsande mässingskittel tillsammans med en djupblå kopp och fat. Kittelns varma lyster dominerar kompositionen med sin släta, rundade form och subtila ljusreflektioner, vilket väcker en känsla av värme och hemmets komfort. Dess lätt åldrade yta viskar historier om dagligt bruk och bjuder in betraktaren att föreställa sig den milda ångan som stiger från pipen en stilla morgon. Den rika koboltblå koppen kontrasterar vackert mot de metalliska bärnstensfärgerna och förankrar scenen på ett enkelt, dämpat bord. Bakgrunden, en mörk, texturerad bordeauxfärg, tonar mjukt ut i skuggor och förstärker kompositionens intimitet och fokus. Vallottons mästerliga användning av ljus och klar-och-mörker skapar en påtaglig stillhet; man kan nästan höra det lätta klingandet av porslin och den mjuka visslingen från ketten. Målad 1895 speglar verket konstnärens djupa utforskande av form och textur inom en återhållen färgpalett, karakteristiskt för hans postimpressionistiska lutningar och hans koppling till Nabis-gruppen. Stycket förmedlar ett meditativt lugn och uppmuntrar till eftertanke kring vardagsobjektens subtila skönhet och betydelse.