När jag betraktar detta utsökta verk blir jag omfamnad av en känsla av lugn stillhet, som om jag kortvarigt blivit förflyttad till bredden av floden Thames. Konstverket fångar varsamt scenen av Charing Cross-bron längs ett mjukt, strålande ljus. Monet använder ett mästerligt penseldrag och skapar harmoni mellan ljus och skugga; penseldragen är livliga men mjuka, vilket inkarnerar tidens flyktiga väsen. Själva bron, även om den är något suddig, står som en solid struktur som förenar stadslivets subtila kaos med naturens lugna omfamning.

Färgpaletten lyser mjukt med pastellfärger; rosa, blått och varma gula nyanser smälter ihop utan ansträngning, och påminner om lugnet i en fridfull morgon. Detta noggrant valda urval väcker en känsla av eterealitet, som inbjuder åskådarna att känna värmen från solen som stiger över horisonten. Monets innovation i att skildra ljus ger en känslomässig resonans; det väcker en känsla av nostalgi, kanske påminnande om minnen av lugna morgnar tillbringade i naturen. Historiskt sett exemplifierar denna målning förändringen inom konsten under impressionismens rörelse - en brytning med sträng realism som prioriterar uttrycket av ljus, atmosfär och den subjektiva upplevelsen av skönhet, vilket fångar känslan av en tid då livet ofta var snabbt, men där människor längtade efter stunder av lugn.