Scenen utspelar sig med en fängslande känsla av pastoral lugn. En stenmur, vittrad av tiden, fungerar som en charmig gräns för en explosion av blommor. Rosor, i nyanser av rosa och vitt, forsar över muren och blandas med den upprättstående elegansen hos fingerborgsblommor och de känsliga spirorna hos andra vilda blommor. En ung kvinna, badad i det mjuka ljuset, betraktar blommorna i sina händer. Hennes följeslagare, med en stråhatt, lutar sig mot ett långt träredskap, som tycks övervaka trädgårdens rikedom.

Kompositionen känns balanserad, med figurerna strategiskt placerade mitt i den livfulla lövverket. Konstnären använder en pensel för att fånga ljusets och skuggans spel och skapar en känsla av djup och atmosfär. Blommorna varma nyanser kontrasterar vackert med bladens kalla gröna, och himlen i bakgrunden ger en mjuk touch. Den övergripande effekten är av frid, den typ som framkallar en känsla av nostalgi och naturens enkla glädjeämnen.