En gestalt böjer sig intensivt mot ett vattenflöde som kommer ovanifrån, som om hen dricker eller undersöker det. Personen, som är draperad i ett enkelt gult tyg runt midjan, står barfota på en grön strand med röda blommor. Bakgrunden är rik på organiskt, nästan drömlikt lövverk och abstrakta former i ockra, grönt och rostigt; vattenytan reflekterar varma fläckar i orange och guld, vilket ger scenen en annan världslig värme och mystik. Konstnärens penseldrag kombinerar figurens mjukhet med mer energiska texturer i vegetationen, och skapar en dynamisk spänning mellan klarhet och abstraction. Kompositionen riktar blicken mot vattenflödet och uppmuntrar betraktaren att känna en helig koppling till naturen och den kulturella rot som finns i scenen.

Verket skapades i slutet av 1800-talet och representerar exotism och en brytning med den europeiska realismen, typiskt för konstnärens fascination för Tahitis kultur. Den djärva men återhållsamma färgpaletten och de förenklade formerna är uttrycksfulla snarare än dekorativa, och skapar en meditativ atmosfär. Den fångar kraftfullt en stund av gemenskap, och återspeglar både de rituella och vardagliga aspekterna av ursprungsbefolkningens liv. Denna målning är betydelsefull för sin roll i att utmana västerländska konstnormer genom att omfamna primitivism och symbolisk berättelse, och låter oss höra vattnets tysta mysterium och se den subtila balansen mellan mänsklig form och natur.