Denna suggestiva framställning fångar de monumentala ruinerna av antikens Thebe, där fragment av kolossala statyer ligger spridda över en vidsträckt, torr slätt. I centrum syns en massiv, nedfallen staty med bruten huvud och bål, som ändå förmedlar en imponerande närvaro. I närheten står pelare och stenstrukturer, smyckade med hieroglyfer och reliefer som vittnar om deras varaktiga storhet. En grupp människor, små i jämförelse med de gigantiska ruinerna, ger målningen en mänsklig skala; deras färgglada kläder ger liv åt de annars dämpade jordfärgerna och den bleka himlen.

Konstnären använder en mjuk men precis akvarellteknik, där jordnära toner blandas med himlens bleka blå för att skapa en känsla av tyst tidlöshet. Kompositionen leder blicken naturligt från ruinerna till de utspridda stenarna och slutligen till de mänskliga figurerna, vilket skapar rytm och rörelse i stillheten. Det försiktiga spelet av ljus och skugga över stenens texturer förmedlar århundraden av väderbitenhet, medan människornas närvaro antyder en pågående koppling mellan dåtid och nutid. Verket vibrerar av en vemodig nostalgi för förlorade civilisationer och inbjuder till reflektion över historiens majestätiska men sköra arv.