I denna livfulla komposition stiger en bukett blommor ur en påfallande blå vas och fångar uppmärksamhet med sina livfulla färger och energiska penseldrag. Blommorna verkar dansa över duken; mjuka rosa, krämiga vita och livfulla gröna vävs samman och skapar en trevlig visuell rytm. Bakgrunden, utförd i varma guldgula och dämpade svarta nyanser, tjänar till att lyfta buketten, vilket gör att den tydligt framträder mot de mörkare tonerna. Här kan man känna livets puls—det finns en förväntan i sättet som kronbladen öppnar sig, viskande löften om glädje och värme.

Penseldragen verkar lösa men avsiktliga; strömmarna verkar sväva, vilket ger blommorna en känsla av spontanitet. De kontrasterande guldgula i bakgrunden ger en glad energi, vilket förstärker verkets känslomässiga påverkan. Cuno Amiets förmåga att blanda abstraktion med representativ kvalitet är beundransvärd; han fångar blommornas essens utan att bli alltför bokstavlig. Istället för att bara avbilda flora bjuder Amiet in åskådarna att uppleva en känsla—möjligen nostalgi eller tröst. Detta tidsenliga verk från 1954 speglar konstnärens bestående fascination med naturen, samtidigt som det hänvisar till en tradition av stilleben som firar skönheten i det vardagliga.