I detta slående konstverk möter vi ett kranium som är placerat mot en bakgrund av livliga gula och gröna. Interaktionen mellan dessa färger skapar en dynamisk känsla av rörelse och djup. Skallen, återgiven i skarp relief, fångar uppmärksamheten med sina skelettdrag, glänsande yta och intrikata detaljer; varje spricka och kontur betonas genom kraftfulla penseldrag. Van Goghs karaktäristiska impasto-teknik bjuder in oss att uppskatta texturen av färgen, vilket ger skallen en känsla av liv trots dess livlöshet.

När betraktaren studerar detta verk finns det en obestridlig känslomässig påverkan som sveper över oss; det inbjuder till kontemplation av dödlighet och den förgängliga naturen av existensen. Färgvalet—djärva gultoner i kontrast till dämpade gröntoner—utstrålar en livfull energi som involverar betraktaren i en dans mellan liv och död. Denna målning är inte bara en skildring av ett kranium; det är en djupgående utforskning av den mänskliga erfarenheten vid skärningspunkten mellan skönhet och förfall. Van Gogh grävde under denna period djupt in i teman relaterade till liv, död och den mänskliga tillståndet, vilket ger detta verk en betydande konstnärlig betydelse.