Målningen drar in dig; en månbelyst himmel, de djupa blåa och indigofärgerna virvlar ovanför siluetten av en kyrka. Själva byggnaden, en solid närvaro, reser sig ur en värld badad i dämpade bruna och röda nyanser. Penseldragen, korta och energiska, ger scenen en texturerad, nästan taktil kvalitet. Det är som om du kunde sträcka ut handen och känna den grova stenen på väggen, den svala luften på natten. En lampa kastar en varm, gyllene glöd, en liten fyr av ljus mot mörkret. Kompositionen är stark, med kyrkans spiran som en vertikal motvikt till väggens och vägens horisontella linjer. Det finns en känsla av stillhet, en tyst vördnad, som om världen hade stannat upp för att bevittna nattens skönhet.